Livet har sina goda stunder

Min hjärna går oftast på högvarv, tänker alltid på vad som ska göras och hur det ska göras, funderar helt enkelt på allt möjligt, jag analyserar, jag har mina problem som jag tänker på som typ skolarbete eller så. Men ibland behöver man en lugn stund då man släppa allt om så bara för en stund...

Vissa verkar behöva supa för att kunna släppa allt, andra mediterar eller utför yoga men resultatet blir det samma. Alla problem verkar försvinna om så bara för ett tag. Sen att vissa metoder är bättre än andra är väl naturligt...

I mitt liv finns det ett tillfälle i veckan som alltid varit min lugna stund, då jag kan släppa alla tankar och bara vara för stunden. Det är på måndagkvällar, tiden har varierat men under en timme på kvällen släpper jag allt. Det spelar ingen roll hur mycket jag har att göra eller vad jag har tänkt på innan. På måndagkvällen tar jag mig ner till Hammarhallen, sätter på mig skorna och sen är det full fart i en timme, snacka skit, garva och framför allt spela handboll. Under den timmen finns inga problem eller massa skolarbeten men när träningen är klar har jag trots allt lyckats samlat mina tankar. Det måste ske omedvetet, men efteråt känns det ofast inte så jobbigt längre.

Handbollen är min meditation! Jag är inte särskilt bra, träningarna håller väl inte den högsta kvalitet men det spelar ingen roll alls, vi har skoj i en timme och det räcker långt...så har Ni inget för er på måndagkvällar 21-22 tycker jag Ni ska ta er ner till Hammarhallen och träna med oss. Damer som herrar är välkommna, ålderna spelar inte heller nån roll. Vi har allt ifrån Hasse, född 1956, till Lina, född 1990.

Har länge trott att handbollen är mitt enda sätt att slappna av och släppa allt men har kommit på en till gång jag kan släppa allt. Att leka med Lottas eller Jessicas ungar gör också att man kan släppa allt för en stund. Kom och tänka på det när jag var över till Lotta och de skulle baka lussebullar och jag fick hjälpa till jag också. Kunde släppa allt mitt skolarbete ett tag då och sen när jag kom hem igen kunde jag arbeta med nya krafter och lyckades bli klar med uppgiften.

"Life is a Lemon"

Idag har det inte varit någon vidare bra dag...:(

Hade planerat hela min skolarbetsveckan, vad som skulle göras och när, men när jag kommer till skolan och vi ska ha handledning inför B-uppsatsen så får jag veta att jag måste läsa på om forskningsläget i mitt ämne till PM uppgiften vi ska göra till nästa vecka...jag som hade planerat att ta det nästa vecka, men det är bara att jobba på...surt sa räven....

För att göra min dag ännu värre så är det svårt att hitta tidigare forskning om mitt ämne, så det vara bara att sitta och leta....utan att hitta nåt riktigt vettigt...

På allt elände så ska jag skriva en övningsuppgift på 5 sidor också till nästa vecka...det var den jag tänkt arbeta med den här veckan...men det är bara att bita i det sura äpplet och jobba på lite extra...

Men den senare delen av dagen har varit lite bättre iaf...fick några tips på uppsatsämnen av Lotta och Lars, var sedan ner på bibblan och leta lite böcker...hittade en bok som jag tror kan vara bra...lånade även tre böcker på fjärrlån, de borde komma om några dagar om jag har tur...får hoppas att de kommer innan helgen annars kan det bli lite jobbigt...

Och du Lotta...det blev mitt första ämen iaf, det var det jag hittade böckerna om...men din idé var bra den också men jag hittade inga bra böcker som passade riktigt, men ska nog titta vidare i utefall det skulle behövas nytt ämne....

"Life is a lemon and I want my money back" - så känns det idag.... 

Bjuden på mat...

Igår gjorde jag det igen! Jag lyckades bli bjuden på mat...jag verkar ha en otrolig begåvning att bli bjuden på mat...

Det var när jag var ute och gick en liten promenad som jag gick förbi en lekpark och plötsligt ropade nån:
"Mr P!"
Vänder mig dit och där står Jessica, Peter och hennes ungar och leker. Det roliga var att det var en av ungarna som skrek Mr P. Snart känner hela kvarteret mig som Mr P. Går dit, snackar lite och blir sen inbjuden på kvällsmat. Tror att Peter är den som blev mest tacksam då han fick lite avlastning från att leka med ungarna... :)
Köttbullar och potatis blev det till mat iaf....Riktigt gott var det....Tack Jessica!

Gick förbi Lotta sen och fick lite chips och läsk....och en matlåda till idag....Tack Lotta!

Jag behöver visst alrig köpa hem nån mat mer, blir ju bjuden överallt. För det är långt ifrån den första gången jag lyckas blivit bjuden på mat när man bara kommer förbi och säger hej. Men till mitt försvar, så att ingen tror att jag är nån snyltgäst (vilket jag säkert är ), så har jag bjudit på mat jag också....morsans super goda kycklinggryta...

Vänskap

Har funderat lite på vänskap...

Har kommit fram till att de flesta som jag kallat/kallar nära vänner har jag haft en negativ uppfattning till i början...

Thom - Bästa kompisen under grundskoletiden...första gången jag såg honom var vi runt 6 år gammal, jag gick hos en dagmamma och han bodde i samma område, så när vi båda var i lekparken på området bråkade vi om samma leksaker som var där, det gjorde att jag kom att ogilla honom.

Henrik W - En av de bästa kompisarna under högstadietiden och fortfarande en av de få från grundskoleklassen som jag umgås med...gillade inte honom alls under lågstadietiden, han var inte som alla vi andra killar i klassen.

Dan - Min bästa vän under gymnasietiden och fortfarande en av de jag trivs att umgås med...min första tanke när jag såg honom sitta i klassrummet första gången gymnasieklassen var samlad var: "han har kommit fel", han hade långt hår, jeansjacka med nåt hårdrocksbands logga, han såg helt enkelt inte ut att passa i en Sam klass. "Han ska man nog akta sig för" var nästa tanke.

Lotta -  En av de personer som jag litar mest på i mina lilla värld och den jag umgås med mest just nu...såg henne första gången på flygplatsen på väg till Kreta, det enda jag visste om henne var det Dan sagt "Hon och Jessica är som fjortisar ungefär" och där kom de, redan fulla, med en varsin drink. Där satt de och började stoja, "De där två kommer bli jobbiga" var min tanke om dem.

Den slutsats jag kan dra av det är att de jag ogillar mest blir de jag kommer bäst överens med...så skulle jag ogilla er i början så bli inte ledsna för det, jag kan mycket väl ändra mina åsikter om er...

Julstress?

Var ner till Inspiration idag och lämnade tillbaka de 6 extra muggarna jag fått, beställde för ett tag sedan massa porslin då den modell jag samlat på ska utgå. Morsan var och hämtade dem igår och när hon skulle kolla att allt stämde fattades det 4 djupa tallrikar medan det fanns 12 muggar fast det bara skulle vara 6 st... När jag var in idag och bytte så jag fick rätt bad de så hemskt mycket om ursäkt...Kan det vara julstress som drabbat personalen på Inpiration redan? Än fast det är så långt kvar till jul...jag som inte ens har börjat tänka på julklappar än...är det jag som är seg eller?

Jag hämta de 6 extra muggarna på morsans jobb, när jag hittade henne kommer hon gående i gummistövlar och någon slags skyddsförklädde....min morsa jobbar innon vården med mesta dels äldre som inte kan ta hand om sig själv....man kan bara undra vad som kräver att man måste ha gummistövlar på ett sånt ställe...å andra sidan vill jag nog inte veta...:)

Efter Inpiration blev det till att handla mat för veckan som kommer...strax blir det nog en joggingvända, var flera veckor sedan sist...

Nån som har en idé om vad jag ska äta idag? För jag har det då inte...


Hemma i källaren

Nu har jag kommit hem till källaren. Har alltså blivit mer eller mindre tvingad att skaffa en blogg. Jag som egentligen hatar att skriva om mig själv och till på köpet behöva publicera den så att vem som helst kan läsa den....men har man en granne som tycker om att röra om och göra om mitt liv så har man...jag kan väl ge det här en chans, kanske inte är så farligt ändå....

Kommer säkert mest bli massa rappakalja av det här men det finns ingen som säger att just du måste läsa det här....tänk på det innan ni kommer med några nedvärderande kommentarer... :)

Nu ska jag laga lite mat och sen ikväll blir det film hos Agnes, min andra granne, inte den som tvingade mig till det här alltså

Agnes och Stella på kreta
Mina grannar, till höger hon som tvingade mig till det här bloggskrivandet

Lottas tvång

Okej då. Jag ska försöka hålla er uppdaterade om mitt liv *Lotta håller en pistol mot min tinning*
Skriver mer när jag kommer hem till källarvåningen...

// Mr P