Mr P

Har inget trevligt att skriva idag. Svårt att vara uppåt efter att man varit på begravning. Vill skriva några rader om honom som blev begravd idag.

Hasse Floberg är en legend inom handbollen i Sandviken, en person som lämnar ett stort hål efter sig. Han var Mr Handboll. Som Kerstin sade när jag pratade med henne. "Man har inte förstått hur mycket han gjorde, han ställde alltid upp och hjälpte till. Vem ska nu döma matcherna? Vi kommer få problem att få ihop det den här säsongen." Jag tycker de orden sammanfattar Hasses betydelse för handbollsklubben på ett bra sätt. Han fanns alltid där. En av tjejerna som han tränat hade skrivit några rader om Hasse som lästes upp på begravningen. Mycket av det gick rakt in i hjärtat, mycket stämde precis in på vem Hasse var. Kommer inte ihåg något särskilt som hon skrivit utan det var helheten som stämde in, själva bilden av Hasse som målades upp.

Han var alltid på glatt humör när han kom ner på träningarna. Han var som ett stort barn som vägrade bli vuxen, trots att han var äldst på träningarna uppträdde han ofta som att han var yngst. Det var hans sätt att vara, ett sätt som alltid lättade upp stämmningen.

Jag har nog inte riktigt fattat att han är borta, det kommer nog inte komma förrän träningarna sätter igång igen. När man upptäcker att han inte står där och skjuter några skott och sedan är färdig uppvärmd. Två snabba sen var han klar. Det finns mängder av minnen från träningar och matcher. Aldrig mer kommer jag få ta emot en "Hassepass", hans stenhårda och omöjliga passningar som han vänta sig att man skulle fånga. Eller när man stod i mål och han laddade bössan var det bäst att huka sig, skotten satt i krysset eller två meter över men hårda var de.

Jag hoppas att träningar fortsätter, det har varit prat om att en del inte vill träna längre efter att Hasse dött. Men jag tror att det skulle vara hans vilja att vi fortsatte träna, så jag kommer fortsätta till minne av Hasse.

Vila i frid Hasse, du anar inte hur stort tomrum du lämnar efter dig.