P is back!
Yes, jag är tillbaka. Får se om jag börjar skriva frekvent igen. Ska göra ett försök i alla fall. De tappra få som läste bloggen förr har nog slutat kollat på den. Får kanske säga till mina gamla läsare att jag ska försöka skriva igen.
Den stora frågan på allas, om det nu finns någon som ser detta, läppar är: Varför har han börjat skriva igen?
Svaret på den frågan är både enkel och komplicerad. För det första så påverkas jag av vissa personer lättare än av andra. Det har varit flera som har tyckt att jag ska skriva igen, men jag har inte känt någon lust för det. Men idag var det nån som sa att jag borde skriva igen när jag i ett svagt ögonblick sa att jag hade en blogg. Det är det enkla svaret.
Det mer komplicerade svaret är att jag efter uppmaningen började tänka på varför jag skulle skriva. Jag kom fram till att jag blev mer eller mindre tvingad att skriva när denna blogg startade, men strax efter jag skrivit mina första inlägg så kom den bli ett viktigt sätt att få ut sina tankar. På sätt och vis hjälpte bloggen mig att definera mig själv under en tid då jag förändrades mycket som person. Det jag kom fram till idag var att man aldrig slutar behöva definera sig själv. Jag har ofta tankar och funderingar som är bra att försöka få rätsida på genom att skriva kring de.
Följd frågan när jag kommit på varför det är nyttigt att skriva ner sina tankar blev, varför visa alla som vill läsa vad jag tycker och tänker? Vill jag skriva ner mina tankar jag kan lika gärna göra det i en dagbok, jag har aldrig varit mycket för att syns och skrika ut mina känslor. Så varför skriva blogg? Jo, jag har kommit fram till att det inte är många som känner mig särskilt bra. Jag håller det mesta för mig själv. Bloggen gör att mina nära och kära kan lära känna mig lite bättre. Kommer ihåg att farsan sa att han lärde sig massor om mig när han började läsa bloggen, det säger väl allt.
Så där har ni det, P is back!
Det glädjer mig att du kommit på just det som jag också tänker om bloggande. Magda och jag diskuterade det och det är just som du säger, egentligen är det inte många som känner en. Och du är en sådan person som gör ens liv rikare om man får känna dig!! Så jag ser fram emot att följa din blogg ler stort.
ÄNTLIGEN! (Som Gert Fylking skulle ha sagt)
Bra nyheter sprids fort.. :o) Kram