Gamla klasskompisar
Satt med en gammal klasskompis från grundskoleklassen och prata om det enda man har gemensamt med gamla klasskompisar nämligen vad alla gör nuförtiden. När vi satt där och prata så kom vi fram till att vi inte hade så stor koll på vad alla gör nu. Så är det några gamla klasskompisar som kikar på detta kan de väl skriva en kommentar och berätta vad de gör.
Jag har även kommit på en teori varför man har tappat kontakten med gamla klasskompisar. Den första anledningen är logisk och den går ut på att flera flyttar ifrån uppväxtorten för att söka sig ut i världen. Det är helt förståligt att man tappar kontakten med dem då. Är man inte nära vän med dem när grundskolan är slut försvinner de snabbt från ens liv. Men alla andra då, som inte flyttar iväg så långt? Var tar de vägen? Dels så beror det nog på att man väljer olika linjer på gymnasiet och kommer ifrån varandra då. De man inte gillade så mycket behövde man inte umgås med längre.
Men för att komma till min teori. Jag tror att när man gick i grundskolan blev man mer eller mindra intvingad i en grupp/klass och blev med tiden ganska lika alla. Man umgick varje dag i skolan, och särskilt jag som kommer från Årsunda så spelade nästa alla killar fotboll i samma klass och umgicks där också. Poängen är att alla blev tvingade att bli lika varandra, indoktrinerade så att alla ska tycka och tänka lika. Så när gymnasiet började började det släppa och man hittade nya klasskompisar som valt samma linje och därför hade man mer gemensamt med dem. Men egentligen är det inte förrän gymnasiet är slut som man har chansen att bli sig själv utan att bli lika som klassen man går i.
Därav är det inte bara så att alla drar iväg rent geografiskt utan även i sinnet. För ärligt så är de flesta man gick i grundskolan med inte alls såna personer man vill umgås med, de är inte samma typ av person som jag. Är bara en del som jag kan tänka mig att umgås med, fast ändå så vill jag veta lite vad de andra gör nuförtiden. De har trots allt varit en del av mitt liv i 9 år.
Jo, jag vet att det är många "man" i texten men jag försvarar mig med att det inte är en vetenskaplig text utan en blogg där jag skriver med talspråk så du behöver inte klaga Jenny. ;)
Lära läsa vad du skrev, känner mig svag just nu ;).
Nu när man ändå har chansen vill jag klaga lite på första meningen du skriver. Vet inte vad det är för fel på den, men fel är det. Tur att man inte har varit gammal klasskompis till dig ;). Satt och analyserade vår vännskap (om den existerar) och kom fram till att det du säger är sant. Vi var aldrig vänner, vi var bara den som blev kvar när alla andra hade valt sina vänner. Så vi fick leva med varandra, nu efter känns det ju lite surt. Som att få en citron på fruktstunden på dagis. Du får själv avgöra om jag tycker så här eller om jag är ironisk. Ska bli roligt att diskutera det senare.
Du har så rätt så Tomas. Och det är inget fel på texten. Det funkar ju att läsa och då är det fan ingen som ska klaga på den! Men det är ju det att indoktrineringen slutar inte med studenten. Den fortsätter hela tiden och går ut på att vi alla ska tänka lika och vara nöjda. "Skaffa jobb eller skaffa mer utbildning och sen jobb. Gör det som förväntas av dig så folk inte ser konstigt på dig. Spela en roll av något som du inte är. Och vad du än gör så ska du inte ställa frågor och ifrågasätta."
På gymnasiet gjorde man faktiskt lite mer val än i grundskolan. Jag valde att hamna i en klass där ingen verkade tro att jag egentligen hörde hemma. Sen valde jag att umgås med dig, jag tror du och jag
var/är ganska lika på ett plan. Vi tillhör inte huvudfåran och vi är medvetna om den stora indoktrineringen. Det är bra