Mr P

Nu var det en hel del dagar sedan sist, men jag tänker inte ursäkta mig. Jag har kommti fram till att jag bara skriver om jag har något vettigt att skriva. Alltså inget skrivande för skrivandets skull.

Men nog om det. Till ståltermosen. I förra inlägget skrev jag att jag varit iväg och coachat mitt handbollslag. Var iväg helgen som var också, denna gång till Borlänge. Det gick inte så vidare bra, två förluster. Men i alla fall i sista matchen kämpade grabbarna på bra. Skulle egentligen iväg ikväll också men på grund av sjukdom i laget så ställde vi in matchen.

Nu vandrade jag iväg från ståltermosen. Det jag skulle komma till var att jag dagen före matchen i Smedjebacken var och köpte en ståltermos. Vad ska han nu med en sån till, kanske ni undrar. Svaret är så pass enkelt att jag har haft kaffe med mig till matcherna. Nu ska ni inte tro att jag dricker under matcherna utan mellan matcherna, före eller efter. Vad tror ni jag är för typ av coach egentligen? Det skulle verkar väldigt oseriöst om jag drack kaffe under matchen, skulle inte vara något bra föredöme för grabbarna då.

Återigen vandrar jag bort från ståltermosen, svårt att hålla tråden idag. Poängen med ståltermosen är själva köpet av den. I sig är det bara en ståltermos, men det representerar att jag blir mer och mer vuxen. Inget barn eller ungdom skulle köpa sig en ståltermos. Än mindre koka kaffe kl 6 på en lördagmorgon för att ta med sig och sedan bjuda på kaffe till tränarkollegan. Det om något är vuxenpoäng.

Jag blir vuxnare, konstigt vore annars. Jag har känt mig relativt vuxen ganska länge nu, men fler och fler av mina handlingar bekräftar det. Som ståltermosen. Jag märker även att jag blir mer och mer bemött som en vuxen, det är faktiskt både en skönt och lite tråkig känsla. Skön på så sätt att jag blir tagen på allvar av folk, tråkig då att vara vuxen kräver mycket ansvar. Jag saknar ibland barndomsdagarna då man inte behövde bry sig så mycket. Kanske det också är ett tecken på att håller på och bli vuxen?