Mr P

Ännu en jul är här, kom på för några dagar sedan att detta är tredje julen som jag har denna blogg. Visst, det var ett upphåll på nästan ett år men bloggen har funnits över tre jular. En jämförelse mellan de tre jularna kommer fram till att jag det första året var en frekvent skrivare, det var då jag hade börjat mitt nya liv och bloggen var en del av det livet. Första halvåret med bloggen hände det mycket i mitt liv. Som de flesta vet så var det på Kretaresan allt började, stora förändringar i mitt liv som gjorde att jag växte som person. Sedan flöt livet på bra under nästan ett helt år fram till julen förra året. Då har vi kommit fram till den andra julen med bloggen.

Detta andra år var helt olika på många sätt, men precis som hösten innan var det början på en ny period i mitt liv. Det hela började egentligen med vattenskadan i min lägenhet. Tror ingen egentligen hur mycket det tog på mig, själva skadan i sig var inte det värsta men ända sedan dess har livet förändrats och dessa förändringar var inte av samma goda karaktär som året före. Jag stängde in mig igen, byggde upp de murar som fanns i mitt sinne före första hösten med bloggen. Dessa murar gjorde att jag tappade delar av den fina kontakten med mina närmaste vänner. Allt det jag tidigare kunde prata med dem om gick inte längre, en mentalspärr sade ifrån. Det som också spelade in var att de sedan tidigare hade flyttat ifrån bostadsområdet. Jag saknar fortfarande den nära kontakt vi hade från början, men förstår samtidigt att de har mycket annat nu med sina män, hus och småbarn. Nu ska ingen få för sig att jag inte umgås alls med dessa personer längre, jag umgås med dem fortfarande men inte riktigt på samma sätt. De är fortfarande några av mina närmaste vänner. Sorgligt är det i alla fall att en del av kontakten har gått förlorad.
 
Denna period höll i sig i stort sätt ända till nu i höstas eller ungefär tills jag jag började skriva i bloggen igen, även om uppgången har skedd successivt och inte hänt över en natt. Murarna håller återigen på att rivas. Nya personer har kommit in i mitt liv som gett mig något nytt. Dessa personer har bidragit till stor del att jag återigen förändrats som person. Kanske ett nytt steg i mitt liv har inletts, vem vet? Den som lever får se.

Detta var djupa tankar så här ungefär 30 min innan julafton men det får ni ta. Kändes viktigt att binda samman det som hänt under de tre julkarna bloggen har funnits. Vill samtidigt önska alla en riktigt God Jul!

Jag blir oftast omtyckt, eller åtminstone accepterad, nästan var jag än kommer. Har försökt fundera ut vad det kan bero på. Nu ska det inte ses som något skryt att jag tycker mig bli omtyckt av alla, det kan lika gärna vara till nackdel då jag kan hamna mittemellan två sidor som ogillar varandra. Jag blir den som får höra skit om den andra parten från båda håll. Det handlar inte heller om att jag blir favoritiserade utan mer om att jag blir tagen för given, de tror sig veta var de har mig i alla lägen.

Så vad kan det bero på? Jag tycker inte att jag är trevlig mot alla i alla lägen eller försöker ställa mig in. Pratade med syrran tidigare ikväll, hon är också lika. Vi kom fram till att vi nog är lagspelare. Vi gör det som väntas av oss, klagar inte, ställer upp på andra. Sådant gör nog att andra känner tillit.

Vidare så tror jag att jag sprider ett lugn omkring mig, jag är ganska lugn som person och sådant uppskattar människor. Är inte den som brusar upp mig för minsta lilla eller ställer till med stora scener. Tror att människor känner trygghet hos mig därför det.

Dessa två saker tror jag gör att jag blir omtyckt, folk känner trygghet och tillit till mig. Den egenskap kan nog också vara en av mina största svagheter, alla tycker om mig men längre än så går det inte. Dels så ger tilliten och tryggheten bilden av att jag har en ganska tråkig personlighet, inte speciellt spännade person att komma riktigt nära men bra att ha.

Dels så, som jag skrivit ovan, blir jag tagen för given. Folk antar att jag kommer fixa saken, det kan skapa ett stort tryck på mig. Jag blir nedtryckt av förväntningarna. Det är lite så att de tänker: "P kan man alltid lita på, han kommer klara det". Visst det kan vara bra att folk tror på en, men samtidigt skapar det en press att jag inte får misslyckas. Jag kan tycka det kan vara jobbigt ibland, det gör även att jag inte våga satsa på något fullt ut för då kan jag misslyckas. Därför väljer jag den säkra vägen som inte leder till toppen men inte heller till botten utan någonstans i mitten. Med andra ord: jag vill inte förlorar, därför vinner jag inte heller.

I höstas blev jag tränare för ett pojklag i handboll, var med och tränade dem redan förra säsongen men till den här säsongen tog jag och två kollergor över laget. Nu några månader in så är vi två ledare kvar, redan när vi började hade vi några mål uppsatta. Dels ville vi skapa lagkänsla i laget, tidigare har det varit dåligt med det. Det målet tycker jag vi nu har uppnått. Vi var idag iväg till Smedjebacken för att spela en match, trots att vi bara hade fullt lag och inga avbytare kämpa killarna på. De peppade varandra och kämpa och slet. Seger blev det och det var helt klart en lagseger! Alla var super duktiga. "Det är så man blir tårögt" som min tränarkollega brukar säga. 

Varför nu detta snack om handboll? Är det jag som vill skryta över segern? Nja, till viss del kanske men huvudpoängen med inlägget ska vi komma till nu. 

Och det handlar om mitt ledarskap, jag har aldrig varit någon som hörs eller syns särskilt mycket. Håller mig gärna i bakgrunden, skulle inte vara den som någon kallar ledare. Jag har inte varit den som pratar inför större grupper. Men under det senaste året har jag växt i mitt ledarskap. Idag kan jag utan problem ställa mig framför laget och prata, behöver inte längre förbereda varje ord som behövs när jag tidigare har pratat inför större grupper. Jag känner mig säkrare i mitt ledarskap. Detta märks även på andra sätt, i somras när jag spelade korpfotboll och nu när vi spelar korpinnebandy så tar jag oftare än tidigare ordet vid träningar och matcher. I skolan märkt det också, enda sedan jag började i Falun så har jag börjat tagit för mig på seminarium. 

Vad kan detta bero på? Det svar jag kan komma på är att jag idag är säkrare på mig själv, vem jag är och vem jag vill att andra ska se. Helt klart en självförtroende sak. Mitt ledarskap fick sig även ett rejält uppsving under hösten när jag var vikarie på Österförneboskola, jag fick för första gången bestämma själv i ett klassrum. Jag fick planera allt själv utan att någon tittade över min axel och bedömde om det var bra eller inte. Det var bara jag och eleverna, alla andra lärare litade på mig. Sådan får mig att växa, när jag får göra saker utan att någon bedömmer så tar jag tag i saken och klarar av det. Det var samma sak när tog körkort, jag körde inte bra innan och skulle väl knappt ha körkortet på uppkörningen. Men när jag väl fått det och fick köra själv utan någon som satt bredvid och bedömde så gick det mycket bättre. Kommer ihåg att farsan sa det några veckor efter jag tagit körkortet. 

Så slutsatsen blir att mitt ledarskap har växt i och med att jag satts i situationer där jag får klara mig själv utan någon som bedömer mig. Även att jag bytt miljö där jag fått en annan roll har en stor del i det, men ett inlägg om roller kan jag ta upp en annan gång.

Varför kan man inte informera om saker i tid? Det är så ofta som information kommer i sista stund, saker som det kunde ha informerat om tidigare. Jag förstår att ibland så förändras saker snabbt och det inte finns tid till att göra så att alla får reda på det, men ibland är det bara lättja och allmän lathet.

Idag var jag duktig och lånade böcker till nästa delkurs, skrev av en lista som fanns på internet. Hittade de böcker jag skulle ha, jag har köpte några av böckerna och kollat upp tidigare att det gick att låna resten. Suveränt tänkte jag. Väl hemma så kollar jag Fronter, (en typ av anslagstavla på nätet som skolan har där de informerar om kurserna man går) där står det att en av böckerna jag lånat inte längre ska vara med utan det är en annan bok av samma författare. Det är en bok som inte finns att låna i Sandviken och för göra saken värre så är det första boken på kursen, om jag beställer den idag så får jag boken om 10 dagar ungefär.

Nu kanske nån tänker att jag skulle ha kollat Fronter tidigare, men informationen var ut lagd i dag. Samma dag som kursen började, sen fanns även den informationen i komdendiumet som finns på nätet. Jag kollade inte litteraturlistan i den då jag trodde att det var samma både där och det andra stället jag kollade på.

Tänk om de kommit med den informationen för två veckor sedan då hade det inte varit några problem, men nej det ska ändras i sista stund. Samma sak var det när terminen började, då en vecka innan kom information om att ordningen på delmomenten var ändrade. De böcker jag köpt skulle jag inte ha direkt utan senare och istället fick jag köpa andra böcker. Bara för att jag varit i tid med min bok beställning så blev jag straffad för att informationen var seg.

Är detta vad som kallas för informationssamhället? Borde inte all teknik som telefon, datorer o.s.v. göra så att informationen går fram snabbare? Verkar inte som så. Eller är folk så förslappade idag att de inte orkar informera i tid? Sur blir man i alla fall!

Yes, jag är tillbaka. Får se om jag börjar skriva frekvent igen. Ska göra ett försök i alla fall. De tappra få som läste bloggen förr har nog slutat kollat på den. Får kanske säga till mina gamla läsare att jag ska försöka skriva igen.

Den stora frågan på allas, om det nu finns någon som ser detta, läppar är: Varför har han börjat skriva igen? 

Svaret på den frågan är både enkel och komplicerad. För det första så påverkas jag av vissa personer lättare än av andra. Det har varit flera som har tyckt att jag ska skriva igen, men jag har inte känt någon lust för det. Men idag var det nån som sa att jag borde skriva igen när jag i ett svagt ögonblick sa att jag hade en blogg. Det är det enkla svaret.

Det mer komplicerade svaret är att jag efter uppmaningen började tänka på varför jag skulle skriva. Jag kom fram till att jag blev mer eller mindre tvingad att skriva när denna blogg startade, men strax efter jag skrivit mina första inlägg så kom den bli ett viktigt sätt att få ut sina tankar. På sätt och vis hjälpte bloggen mig att definera mig själv under en tid då jag förändrades mycket som person. Det jag kom fram till idag var att man aldrig slutar behöva definera sig själv. Jag har ofta tankar och funderingar som är bra att försöka få rätsida på genom att skriva kring de.  

Följd frågan när jag kommit på varför det är nyttigt att skriva ner sina tankar blev, varför visa alla som vill läsa vad jag tycker och tänker? Vill jag skriva ner mina tankar jag kan lika gärna göra det i en dagbok, jag har aldrig varit mycket för att syns och skrika ut mina känslor. Så varför skriva blogg? Jo, jag har kommit fram till att det inte är många som känner mig särskilt bra. Jag håller det mesta för mig själv. Bloggen gör att mina nära och kära kan lära känna mig lite bättre. Kommer ihåg att farsan sa att han lärde sig massor om mig när han började läsa bloggen, det säger väl allt.

Så där har ni det, P is back!

Nu var det ett tag sedan igen, har haft en del skolarbete att göra och sen har jag inte känt för att skriva nåt heller. Vet inte varför, men jag har tappat lusten för att blogga. Har kanske för mycket att fundera på, för mycket tankar som snurrar runt. Sen har det inte hänt så mycket som jag vill blogga om. Saker som jag inte delar med mig till någon eller så bara några få. Känns inte så kul att skriva såna saker i en blogg.

Känns som livet går lite på halvfart just nu eller kanske snarare så att det är mycket och att jag inte orkar bry mig så mycket om det. Det är en del saker som är svårt att ha kontroll över och som en person som gärna vill ha kontroll på det mesta är det svårt. Har svårt att bara låta saker gå sin gilla gång. Kontroll är allt! Vill gärna kunna rada upp alla problem och funderingar och lösa dem en för en. Liksom beta av en lista. Vill även kunna se utgång av det innan det är klart, iaf en hum om det. Jag tro inte på slumpen, allt går att kontrollera. Med rätt kunskap och information kan man förutse slumpen och på så sätt få kontroll över den.

Att jag gillar kontroll betyder inte att jag måste bestämma allt. Det jag vill göra är att veta utgången av det, få chansen att påverka. Vill vara med redan från början för att hela tiden se hur saker utvecklar sig. Så jag vet vad som kommer att hända.  

Kan låta som jag är en tråkig person som aldrig bara gör saker. Om det är så kan bara de jag känner besvara. Men jag försöker vara flexibel och ha kontroll över fler saker så jag snabbt kan ändra mig och verka som jag går efter slumpen.